Vi var ute i skogen med barnen på jobbet som vi brukar då och då.
Vi har en jättefin skog precis bakom förskolan och denna dagen hade vi gått rundan runt hela förskolan och skulle nu återvända för att äta lunch, vi bestämmer att gå upp på en lite slinga med en lång backe och massa täta buskar så man inte ser så mycket. En av 4 åringarna springer åt ett annat håll och jag ropar att han ska följa med oss, men poff så är han borta... jag skyndar upp för backen för att se så han inte försvinner, men när jag kommer upp står han där och väntar.
Jag: Du får inte försvinna så då blir jag ju orolig, vi ska ju gå tillsammans.
Han: Fröken jag tog ju en genväg, men du tog en senväg...
Såatt'e... så kan man med se det!
KRAM
ANNA